Cathrines blogg - ett liv mitt i röran.

Nu var då julen över till stor del. Har haft problem med internet men nu funkar det igen tack och lov. Julen har än så länge förflutit väl förrutom följande:

-Jag tappade rösten i lördags något som följt mig hela julen...och fortfarande gör.
-Jag fick tillbaka min ögoninflammation vilket gör att min syn då och då fördunklas samt att jag inte, utan tvång och vattenindrängt bomull, kan öppna ögonen på morgonen.
-Mathilda, vår dotter, fick magsjuka på julaftonsmorgonen..........sov och spydde förutom då tomten kom, då var hon pigg för att sedan somna in igen.
- Barnens rum är överfulla med nya leksaker (utan att jag hunnit rensa bland de gamla)....
- Börjar bli less på julmaten............
- Förutom hesheten har jag fått en elak hosta som envisas med att dyka upp titt som tätt

I övrigt känns det bra. Vi har varit och åkt skridskor med barnen idag, jättekul men jobbigt för fötterna. Eftersom det snöat i natt var det ett präktigt lager med snö på banan. Hugade föräldrar främst då pappor upplivade gamla minnen och åkte runt med stora skrapor för att få lite åkbar yta. Sen åkte vi till Sunes för att bryta av med amerikanskt julbord. Stolt kan jag säga att jag inte åt så mycket samt att jag skippade CocaColan för att dricka vatten. Min hjärna säger Cocacola men min kropp och då främst magen har börjat säga ifrån och hävdar bestämt att H2O ska det va´... Absolut!  Mitt nya liv här kommer jag.....!!!!!!!!!.......(fast kanske först efter nyår....)

Måste nog börja engagera mig i klimatfrågan för så här kan det ju inte fortsätta. Alldeles för många plusgrader, blåst och inte att förglömma jättehalkigt. Hallå !! vi bor faktiskt i Norrbotten. Här ska det vara flera meter snö, minusgrader och kallt så det knarrar under skorna. Om det här fortsätter så hjälper det nog inte hur många gånger vi än sjunger..."i´m dreaming of a white christmas". Men det gör jag verkligen.........Dessutom blir bilen obeskrivligt skitig. Fyra dagar kvar....har köpt alla julklappar till barnen måste bara komma på nåt smart till min man. Känner faktiskt ingen stress det får brorsans familj känna eftersom det är där vi firar jul i år.
Julen är ju inte bara pengarnas och stressens högtid det är även den tid på året då saknaden efter de som inte längre är med oss känns extra mycket. Tyvärr har vi haft väldigt mycket död i vår familj de senaste åren så det är många som är efterlängtade just nu. Pappa, svärfar och svärmor, mormor, Lasses moster, i princip hela min släkt på pappas sida och inte minst min arbetskamrat och en av mina bästa vänner Erika. Det är första julen utan henne.. En högtid som jag ganska starkt förknippar med henne inte bara för att hon älskade att delta i allt som hade med jobbets julförberedelser att göra men även för att det var kring denna tid för ett år sedan som hon fick sin diagnos. En frisk, glad och sprudlande tjej som kändes som hälsan själv fick ge cancern ett ansikte. Fem månader senare fanns inte Erika, borta endast 34 år gammal. Livet känns faktiskt ganska ofta som vansinnigt orättvist. Men vissa saker går inte att förklara det bara är så.  Jag tänder ljus under denna högtid och minns, saknar och glädjs åt det som var.............

I går var det den Europeiska Cystisk Fibros dagen. Den sjukdom som båda mina barn har. Cystisk fibros (CF) har en relativt liten sjukdomsgrupp åtminstone i Sverige med ca 500 patienter idagsläget. Jag drog mitt strå til stacken och sålde förbundets pin i form av en citronfjäril och vår Cf Nalle Fibbe. Min trevliga arbetskamrater köpte 4 nallar och 16 pins vilket betydde att jag sålde slut på  mitt lager i ett nafs. ETT STORT TACK TILL MINA ARBETSFÖRMEDLARKOLLEGOR SOM TROTS ALLT SOM SÄGS OM DEM HAR HJÄRTAN AV GULD !!!

                                                                      
                                 Citronfjärilen - symbolen för Riksförbundet Cystisk fibros.

När man får barn med någon typ av sjukdom eller funktionshinder blir man smärtsamt medveten om hur mycket forskningen betyder och hur lite pengar de har. Att även stödja små handikappgrupper är också viktigt. Smärtan och oron för dem är inte mindre för att de tillhör en liten skara, kanske snarare tvärtom.
Livet är skört och särskilt för dem som inte har samma förutsättningar till ett friskt liv. Organdonation är även det en viktig fråga som också blir särskilt brännande när man kommer nära. Många är tveksamma men vill gärna att det skall finnas organ när nära och kära behöver det....men då måste man vara beredd att ge. Jag tror de flesta människor skulle göra vad som helst för sina barn....jag vet att jag skulle göra det och jag är beredd att göra det även för andra.

Jag tror inte att jag behöver mina organ den dag jag lämnar jordelivet.........om det finns ett liv efter detta så är det min själ som går vidare och den kan man inte donera..........Alltså är det solklart. Gör för andra det du vill att andra skall göra för dig.........

Har idag tillbringat tiden med att försöka få loss de sommargrejor som frusit fast i snön och stuva in dem i vårt uteförråd. Ut med vintergrejorna och in med sommargrejorna. JA, jag vet sånt gjorde ju vän av ordning redan i september men sådana är inte vi.......
Pust och stånk men nu är det gjort. Barnen fick en åktur på skotern som de så länge längtat efter........det är inte mycket snö men för en entusiast så räcker det
Nu är det söndagsfrid, mannen pysslar med middagen i köket....., sonen sitter vid datorn och spelar och dottern har somnat i soffan. Kanske lite väl tidigt, kan bädda för en besvärlig kväll men hon var utmattad.

Borde kanske kolla att det finns rena kläder till alla inför morgondagen............