Hål i tanden?
-Nä det hade jag väl inte tänkt svarar jag.
-Bra då ska du ta vaccin så slipper du.......
Sonen har lyssnat till radioreklamen på Rixfm och kommit fram till att detta är vad som behövs.
Förklarar för honom att det nog är bra men att det inte skyddar mot all sorts cancer. Märkligt ändå vad de små liven snappar upp och radioreklam har en stark påverkan det är tydligt.
Däremot har jag börjat få tandvärk.... Det småvärker i ena kindtanden..En otrevlig påminnelse om att jag frossat i alldeles för mycket godis denna höst. Att jag dessutom är paniskt rädd för tandläkaren gör inte saken bättre. Som tur är har jag en otroligt bra tandläkare ( på folktandvården) som alltid har glada ögon, skrattfylld röst och som försöker tala mig till rätta. Som barn besökte jag tandläkaren mer än ofta. Hade alldeles för många tänder och för liten mun vilket innebar att jag fick dra ganska många tänder. Sen ville tänderna ändå inte ligga stilla så det blev tandställning under början av högstadiet. Kanske inte tidsmässigt så lyckat men tänderna blev rätt bra. Under dessa år var jag aldrig rädd. Rädslan kom efter 20 årsåldern och håller mig fortfarande i ett järngrepp. Jag slutar andas, min tunga är precis över allt i munnen och jag får kväljningskänslor mest hela tiden. Min tandläkare har även prövat lustgas...tydligen är jag rätt tålig mot sånt så hon gav upp eftersom den höga dosen inte bet på mig. Men det blir bättre...efter att jag skaffat abonnemang och betalar 80:-/månad till NLL så har min tänder hållit sig i schack. Tills nu.....Jag fasar för vad månde hända. Men Mariannekaramellerna har förmodligen äntligen tagit ut sin rätt. Precis när skumtomte säsongen börjar....detta blir tufft.
Stick i fingret...
Jag har aldrig velat bli sjuksköterska. Förutom en kort period när jag var typ 9 år. Jag är nog inte den typen som hurtfriskt pumpar en blodtrycksmanschett (stavas det så?) eller fingrar folk i armvecket för att hitta en lämplig ven. Jag har nog alltid tyckt att det passar bättre för andra. Men Gud, ödet eller slumpen vilket man väljer att tro vill annorlunda. Åtminstone verkar det så. När jag för 9 år sedan fick mitt första barn var jag förskonad från nästan all kontakt med sjukvården. Men efter att ha fått två barn med sjukdomen Cystisk fibros kan jag nog snart åtminstone kalla mig en halv sjuksköterska. Sonen behöver just nu en antibiotikakur som skall tas intravenöst under 10 dagar. Att mickla med dropp, sprutor och saltlösning tre gånger per dygn under dessa dagar är något vi gjort förr och det funkar........Problemet var bara att vi denna gång även skulle ta stick i fingret för att kunna avläsa koncentrationen av den starkare antibiotikan i blodet. Hur skulle detta gå??
Maken var med på sjukhuset och fick provsticka vår sjuksköterska Doris för att öva. Eftersom han sedan lämpligt nog åkte till Stockholm så fick jag öva på honom innan han åkte iväg. Bedrövelse och elände...........nu vet jag varför jag inte vill bli sjuksköterska....men men skam den som ger sig. Efter tre dagar av stickande och blödande men mest brist på blod.......så tycker jag att vi i morse faktiskt fick till det riktigt bra. Lyckades fylla det lilla röret med så mycket som behövdes. Nu är det bara torsdags sticket kvar och sedan är det över för denna gång. Sonen är hyfsat tålmodig och uttryckte första dagen ...men mamma du gör inte som dom brukar på sjukhuset... Nä, naturligtvis svarade jag med föga pedagogiskt lugn......de har ju studerat i 3,5 år för detta.........det har inte jag. Men sant är iallafall att man växer med uppgiften det har jag lärt mig dessa dryga 9 år. Men trots detta all heder till Sveriges Sjuksköterskor......ni gör ett superbra jobb!!!!
Skumtomtarna är här.......
FROSSA !!!!!Galna barn
Har med nöd och näppe överlevt en lördag på stan med mina barn. Min fyraåriga dotter är helt utom kontroll och helt utan rädsla. Hon huserar vilt bland kläder och annat på affärer och dra iväg på egna äventyr så fort man inte håller henne i ett järngrepp med handen.
Nåja, svettig och på gränsen till sammabrott lyckades jag inhandla en vinteroverall, en mössa och ett par vantar. Om inte min mamma följt med hade jag nog legat avsimmad på golvet hos Kappahl. Sonen 9 år gick mest omkring och såg trumpen och sur ur a la tonåring. Han är bara 9 år men ibland undrar jag...... Kan inte komma ihåg att jag var sån när jag var 9. När mannen i mitt liv ringde från Stockholm och glatt undrade "hur är det?" så var jag nära hysteri. Berättade fnissande (hysteriskt) om dagen varpå han uppmuntrade sa " men du skrattar ju iallafall"............Ha, lätt för honom att säga 100 mil bort.
Varför är alla människor förresten på stan en lördag? Har de inget annat liv? Nej, tydligen inte.........
Väl hemma igen förflöt eftermiddagen ganska snabbt. Var tvungen att köpa Aftonbladet för att läsa om hur hemska Arbetsförmedlingen försöker få folk att pendla 140 mil (jag kanske är partisk...). Ja, det är inte lätt att vara satans budbärare. Snart väntar soffan, godis, Svensson,svensson och Babben. Finns någon romantisk film på tablån så blir kvällen perfekt.
Ord på vägen in i helgen. Så här känner jag mig ofta....
"Ibland när jag säger det jag tänker så märker jag att jag inte alltid tycker så"
Nalle Puh
Vintern som kom och gick
Säg den glädje som vara för evigt... Trots snöiga bilar så är vintern ändå att föredra framför det elände som vi nu har. Regn och rusk och halkiga vägar. Har gått omkring i dyblöta mockaskor hela dagen pga att jag mitt i all morgonstress inte tänkte på att titta ut genom köksfönstret. Har skjutsat sonen till Halloween party med hans klass. Hoppas att klassföräldrarna klarar sig helskinnade för de små liven är inte att leka med även utan screem mask.......
Dagens upprördhet beror iallafall (som vanligt och för det mesta) på regeringens totala nonchalans mot Sveriges arbetssökande. Jag tänker inte ens börja att beskriva varför men det lär nog dyka upp i media snart.
Nu är det i allafall helg och lillasyster sitter i rummet och ser Häxan surtant och trollet Tryggve. Tror att Tryggve är uppväxt i Umeå trots att han bor i sagolandet.........det låter i allafall misstänkt när han pratar. Något mina barn brukar härma här hemma. Eftersom jag är uppväxt i Skellefteå ( med en klädnypa i nästan) så tar jag nästan illa upp.....
Nåja, mot soffan och en härlig kväll framför teven innan jag ska hämta hem mitt monster. Mannen i mitt liv är som oftast i Stockholm och pratar.....så i helgen är jag gräsänka.
Välkommen till min nya blogg!
Har funderat länge på att börja blogga, mest för min egen skull. I veckan diskuterade vi bloggar i lunchrummet. Några ansåg att det var onödigt och undrade " vad ska man skriva?", " vem är intresserad av att läsa om min tråkiga vardag?", " Vad är det för människor som vill ha en egen blogg?". Jo, jag sa jag då. Varför? Därför att jag gillar att skriva. Om ingen vill läsa så struntar jag i det bara jag får skriva........
Och för att faktiskt visa att alla kan bara man vill så startar jag nu.
