Halka och minnen
Måste nog börja engagera mig i klimatfrågan för så här kan det ju inte fortsätta. Alldeles för många plusgrader, blåst och inte att förglömma jättehalkigt. Hallå !! vi bor faktiskt i Norrbotten. Här ska det vara flera meter snö, minusgrader och kallt så det knarrar under skorna. Om det här fortsätter så hjälper det nog inte hur många gånger vi än sjunger..."i´m dreaming of a white christmas". Men det gör jag verkligen.........Dessutom blir bilen obeskrivligt skitig. Fyra dagar kvar....har köpt alla julklappar till barnen måste bara komma på nåt smart till min man. Känner faktiskt ingen stress det får brorsans familj känna eftersom det är där vi firar jul i år.
Julen är ju inte bara pengarnas och stressens högtid det är även den tid på året då saknaden efter de som inte längre är med oss känns extra mycket. Tyvärr har vi haft väldigt mycket död i vår familj de senaste åren så det är många som är efterlängtade just nu. Pappa, svärfar och svärmor, mormor, Lasses moster, i princip hela min släkt på pappas sida och inte minst min arbetskamrat och en av mina bästa vänner Erika. Det är första julen utan henne.. En högtid som jag ganska starkt förknippar med henne inte bara för att hon älskade att delta i allt som hade med jobbets julförberedelser att göra men även för att det var kring denna tid för ett år sedan som hon fick sin diagnos. En frisk, glad och sprudlande tjej som kändes som hälsan själv fick ge cancern ett ansikte. Fem månader senare fanns inte Erika, borta endast 34 år gammal. Livet känns faktiskt ganska ofta som vansinnigt orättvist. Men vissa saker går inte att förklara det bara är så. Jag tänder ljus under denna högtid och minns, saknar och glädjs åt det som var.............
