Stick i fingret...
Jag har aldrig velat bli sjuksköterska. Förutom en kort period när jag var typ 9 år. Jag är nog inte den typen som hurtfriskt pumpar en blodtrycksmanschett (stavas det så?) eller fingrar folk i armvecket för att hitta en lämplig ven. Jag har nog alltid tyckt att det passar bättre för andra. Men Gud, ödet eller slumpen vilket man väljer att tro vill annorlunda. Åtminstone verkar det så. När jag för 9 år sedan fick mitt första barn var jag förskonad från nästan all kontakt med sjukvården. Men efter att ha fått två barn med sjukdomen Cystisk fibros kan jag nog snart åtminstone kalla mig en halv sjuksköterska. Sonen behöver just nu en antibiotikakur som skall tas intravenöst under 10 dagar. Att mickla med dropp, sprutor och saltlösning tre gånger per dygn under dessa dagar är något vi gjort förr och det funkar........Problemet var bara att vi denna gång även skulle ta stick i fingret för att kunna avläsa koncentrationen av den starkare antibiotikan i blodet. Hur skulle detta gå??
Maken var med på sjukhuset och fick provsticka vår sjuksköterska Doris för att öva. Eftersom han sedan lämpligt nog åkte till Stockholm så fick jag öva på honom innan han åkte iväg. Bedrövelse och elände...........nu vet jag varför jag inte vill bli sjuksköterska....men men skam den som ger sig. Efter tre dagar av stickande och blödande men mest brist på blod.......så tycker jag att vi i morse faktiskt fick till det riktigt bra. Lyckades fylla det lilla röret med så mycket som behövdes. Nu är det bara torsdags sticket kvar och sedan är det över för denna gång. Sonen är hyfsat tålmodig och uttryckte första dagen ...men mamma du gör inte som dom brukar på sjukhuset... Nä, naturligtvis svarade jag med föga pedagogiskt lugn......de har ju studerat i 3,5 år för detta.........det har inte jag. Men sant är iallafall att man växer med uppgiften det har jag lärt mig dessa dryga 9 år. Men trots detta all heder till Sveriges Sjuksköterskor......ni gör ett superbra jobb!!!!
