Vänskap...
Att få sitta en hel kväll, äta gott, skvallra och spy galla i goda kvinnliga vänners sällskap............kan det bli bättre?? Nej, förmodligen inte. Goda vänner är sällsynta och väldigt viktiga att ha. I går, måndag, träffades "juntan" hos mig för en liten andningspaus mitt i det hektiska livet. Barn i olika åldrar följde med denna gång och roade varandra så att vi kunde sitta och prata relativt ostört. Som sagt en välbehövlig paus i livets villervalla. Egentligen inte så himla märkvärdigt men kul att någon gång komma till dukat bord och bara sitta och surra lite.
Saknade dock en person som egentligen skulle ha varit med oss. I helgen var det två år sedan min vän och arbetskamrat Erika lämnade jordelivet alldeles för fort, alldeles för ung och alldeles för orättvist. Tomrummet efter henne är stort även om livet går vidare och nya vänner korsar ens livsbana. Under långt tid tänkte jag på Erika flera gånger om dagen. Nu tänker jag på henne några gånger i veckan. En önskan kan ju vara att man, precis som Erika, oavsett när man måste lämna livet ska lämna efter sig ljusa minnen fyllda med glädje och positiv energi. Tanken slog mig även i helgen när jag, efter mycket tjafs och bråk, var beredd att sälja mina barn till i princip vem som helst...........jag kan iallafall skälla på mina barn och mina barn kan bråka med mig. Kanske var det Erika som sände mig den tanken att fundera över.
Saknar dig vännen ! men jag är även oändligt tacksam för de vänner som fortfarande finns vid min sida.
