Cathrines blogg - ett liv mitt i röran.

Livet är bra konstigt och fullt av tillfällen att faktiskt få sig ett wakeup call.  Att verkligen sätt saker i rätt perspektiv. Klagade högljutt på min man och vårt extremt slösaktiga liv. Januari är ju en tung månad för de flesta och jag gapade friskt om allt  från vårt överdåd av julklappar till varför vår elräkning är så erbarmeligt hög............frågan är ju om vi måste dra på oss halva Norrbottens elförbrukning??? Men efter min urladdning gick jag till datorn för att kolla min mail. Hade tidigare skickat ett mail till en gammal kompis som jag inte pratat med på flera år och som i år inte skickat något julkort. Nämnas kan är att jag har någon sorts halvsiartalang nåja iallafall kan jag känna på mig när något är på tok eller till och med hur illa något kommer att sluta. Har tyvärr råkat ut för det flera gånger de senaste åren. NÅÅÅ, till sak. Med oro i magen skickade jag ett mail och efter min urladdning om pengar och livets väsentligheter (INTE) öppnade jag mailen igen och såg att jag fått svar. Mycket riktigt livet var inte helt underbart för min kompis.  I princip ensam med två barn sedan mannen fått en stroke. Jag läste mailet flera gånger, svarade och gick sedan ut i rummet till min man.............Plötsligt kändes det inte så viktigt att pengarna verkade strömma genom våra fingrar och rakt genom vårt konto. Vi har det bra ställt och vi har varandra, friska , ialla fall just nu. Det är så himla viktigt att lära sig att leva i nuet och framför allt vara tacksam för det man har............... Men ack så himla svårt det är och det är tydligt att man behöver påminnelser  flera gånger....hela tiden. Fokusera på det som är viktigt och glöm det oviktiga som dammråttor och perfekta gardiner.........för bäst vad det är så kommer det inte att spela någon som helst roll...........