Den första är inhandlad....
julklappen alltså. Jag är jättestolt och det är bara den första dagen i decembermånad. Om jag fortsätter så här kan det gå hur bra som helst inte för att jag har så stora förhoppningar men ändå. Jag är dock glad att jag har en tjej och inte två killar. Det är mycket lättare att hitta julklappar åt henne än åt sonen. Kan kanske bero på ålder också. Förslag finns ju men de är inte i prisklassen pollypockets, ritböcker och rosa puff saker. Det kan mycket väl vara så att det bli svårare när Mathilda blir äldre också. Men den första julklappen jag handlat är iallafall till Jonathan så långt är jag nöjd.
Förkylningen håller på att släppa greppet om oss men för oss vuxna går det trögt. Lasse snörvlar och klagar fortfarande men jag ser att det ljusnar även för honom...det tar ju lite längre tid för karlarna :)
Konstigt nog har barnen klarat sig bra den här gången kanske för att jag var på bettet och satte in antibiotika i superfart. De hostar lite ibland fortfarande men det ser bra ut. Oftast är det ju vid förkylningar som man påminns extra mycket om den gräsliga sjukdom som de faktiskt bär på. När det gäller cystisk fibros är det ju lungorna som är ett av de jobbiga områdena och när hostan kommer (och den låter inte rolig när man har CF) det är då oron och rädslan tar ny grepp om föräldrahjärtat. Vi har dock haft tur denna höst (peppar, peppar) vad gäller förkylningar. Jag är den som drabbats värst och mest. På torsdag ska jag och Mathilda på teamträff på Sunderby sjukhus och vi får se vad de säger om hennes vikt. Befarar att hon är inne i den perioden nu när en intravenös antibiotikakur närmar sig. Hon har ännu inte haft någon och det var ju i den här åldern som Jonathan fick sin första. Hennes vikt har stått stilla VÄLDIGT länge nu så till och med jag förstår och tycker att det är dax att det händer någon. Jonathan gör små viktskutt men han är fortfarande en liten pygmee i förhållande till sina kompisar. Fast han förhoppningsvis växer han till sig... han har ju långa och stolta föräldrar att brås på (hi hi) trots sin CF.
Ser fram emot (??) ytterligare en vecka där jag får tillbringa tid i bilen skjutsandes barn till olika aktiviteter. Kanske finns det tid till bakande av pepparkakor iallafall.................
Förkylningen håller på att släppa greppet om oss men för oss vuxna går det trögt. Lasse snörvlar och klagar fortfarande men jag ser att det ljusnar även för honom...det tar ju lite längre tid för karlarna :)
Konstigt nog har barnen klarat sig bra den här gången kanske för att jag var på bettet och satte in antibiotika i superfart. De hostar lite ibland fortfarande men det ser bra ut. Oftast är det ju vid förkylningar som man påminns extra mycket om den gräsliga sjukdom som de faktiskt bär på. När det gäller cystisk fibros är det ju lungorna som är ett av de jobbiga områdena och när hostan kommer (och den låter inte rolig när man har CF) det är då oron och rädslan tar ny grepp om föräldrahjärtat. Vi har dock haft tur denna höst (peppar, peppar) vad gäller förkylningar. Jag är den som drabbats värst och mest. På torsdag ska jag och Mathilda på teamträff på Sunderby sjukhus och vi får se vad de säger om hennes vikt. Befarar att hon är inne i den perioden nu när en intravenös antibiotikakur närmar sig. Hon har ännu inte haft någon och det var ju i den här åldern som Jonathan fick sin första. Hennes vikt har stått stilla VÄLDIGT länge nu så till och med jag förstår och tycker att det är dax att det händer någon. Jonathan gör små viktskutt men han är fortfarande en liten pygmee i förhållande till sina kompisar. Fast han förhoppningsvis växer han till sig... han har ju långa och stolta föräldrar att brås på (hi hi) trots sin CF.
Ser fram emot (??) ytterligare en vecka där jag får tillbringa tid i bilen skjutsandes barn till olika aktiviteter. Kanske finns det tid till bakande av pepparkakor iallafall.................
Kommentarer
Trackback
