Stopp...

i bland så måste man inse sina begränsningar och sätta STOPP !! Som den prestationsprinsessa jag är med abnormt stor arbetsmoral...jorå.... så har jag insett att nu är det dax. Min kropp och då främst axlar, nacke och huvud har sagt till mig på skarpen. Så efter mycket ojande så har jag faktiskt lyckats vara hemma i två dagar. Min doktor anser att jag borde stanna hemma hela veckan och det kan nog mycket möjligt tänkas att det blir så. Det är bara att inse att världen inte stannar om jag faktiskt gör det dvs stannar hemma och kurerar mig. Att gå runt med stelnade axlar och nacke samt snurr i huvudet är inte särskilt sunt. Det är inte heller särskilt bra att sitta vid datorn.........känner det nu och kommer därför inte att blogga igen förrän mina axlar är med mig igen.   








Plusgrader

Lite långt mellan bloggningarna har det varit. Till största delen beror det på att jag varken haft tid eller lust. Tiden har liksom lyckats rinna mig ur händerna hela tiden.
Helgen blev i allafall lyckad. Lördagen tillbringade vi i Hildursborgs sporthall i Boden. Handbollscup stod på dagens schema och det gick väldigt bra. NIF Pojkar 98 gick obesegrade genom cupen och vann en rafflande i final för första gången på helplan och med " riktiga " domare. Så laget gick hem med vandringsbucklan och vi satte oss i bilen för vidare transport upp till Vittjåkk.
Lördagskvällen blev lugn och skön med mys i husvagnen och titt på Melodifestivalen. Jag kan inte påstå att rätt låt vann men så länge vi inte skickar Snälla snälla så är jag nöjd.


Söndagen var gudomlig. Vittjåkk visade sig från sin absolut bästa sida. Klarblå himmel, gnistrande vit snö och plusgrader. Underbar skidåkning !!!!!!!!!!!

Dock kan man konstatera att dessa plusgrader inte är odelat positiva. De parkeringar jag besökt idag är fullkomligt översvämmde och bilen ser ut som jag vet inte vad. Hoppas på kallare nätter och inte precis + 8 eftersom jag gärna ser att snön är kvar tom påsken.




Tillbaka till verkligheten och.... Linus flyttar in

Efter en härlig sporlovsvecka i skidbacken i Vittjåkk så är det då dax för verkligheten igen och bloggandet. I dag har vi även fått en ny familjemedlem då dvärghamstern Linus flyttat hem hos oss. Han är döpt efter Linus Omark, helt otippat...nä !. Trots att säljaren på djuraffären sa att de behöver ett dygns lugn och ro för att acklimatisera sig så verkar han fixa det snabbare. Vi kan inte låta bli att smyga oss in och titta på när han undersöker sin nya bur, sina nya grejor och springer runt i sitt hjul...inte helt olikt oss andra. Känner en stor gemenskap med honom där han springer i sitt hjul. Väldigt söt är han iallfall och välkommen att bo hos oss tills någon blir allergisk och förmodligen blir det väl jag..........

Sportlovet var som sagt väldigt härligt trots att solen inte visade sig så ofta så var backarna härliga. För Mathilda var veckan extra på topp eftersom hon * äntligen tappade sin lösa tand och fick besök av tandfeén * lärde sig att svänga och nu åker utan sele ( dock vill hon helst inte bromsa och far fram med ett glatt leende på läpparna dvs en fara i backen).

En veckas vintercamping ger en även rätt många tillfällen till intressanta sociologiska iakttagelser. Bara det att vi klumpar ihop oss med en massa (i allafall en del) främmande människor och på en rätt begränsad yta.....hur klokt är det ? Att sedan människan är egoistisk av naturen vet vi ju men jag kan inte låta bli att förundras över dessa människor som med självklarhet ockuperar den abnormt lilla tvättstugan och ogenerat hänger upp hela familjens skidkläder ink pjäxor och snowboardskor för att torka. Dvs när en familj hängt upp sina kläder så är det liksom...fullt. Detsamma gäller de två ugnar som finns i köket. Det finns två ugnar och totalt 8 plattor. Jag blir lika förvånad varje gång som det kommer kvinnor (oftast) och med lika stor självklarhet sätter in stora gratänger, pommesfrites och efterrättspajer i ugnarna vilket innebär att dessa är upptagna typ hela kvällen. För mig är det två mysterium, hur faan attans tänker man när man tar med sig alternativt göra stora gratänger odyl i husvagnen och har folk ingen skam i världen ?? Tror de att de är ensamma på campingen..............jag skulle skämmas men uppenbarligen är det ingen annan som gör det. Jag är dock imponerad av de familjer som campar med 15 ungar och 3 dobbermanhunder i en och samma husvagn...typ. Vi har nog med att försöka hålla sams med två vuxna, en halvtonnis och en trotsig 6-åring..........men vi kanske tar med oss Linus nästa gång så kanske det går bättre........

RSS 2.0