Klippkort på Fonus......
Förresten HEJA SVERIGE , Sverige mot Brasilien i fotboll så nu har jag missat 22 minuter av Greys anatomy,,,,,,,,fan.
Aatjoo........
så var det dax... snuva, hosta, ont kroppen och mycket ojande. Förkylningen har slagit läger hos familjen Granberg. Till och med mannen i familjen är nere för räkning och det vill inte säga lite. Han brukar sällan och aldrig bli förkyld men nu ojas det rejält. Nåja, ni vet vad man säger om karlar och förkylning........Själv lever jag efter min farmors devis "det är bara att ta över" ( skall dock sägas och skrivas med grovt pitemål, något en person uppväxt med en klädnypa i näsan inte kan dvs skelleftebo). Alltså det betyder ungefär bit ihop (inte bryt ihop) och gå vidare......... det som inte dödar härdar osv osv osv.
Jag har pallrat mig till jobbet och jobbat effektivt(??) i två dagar nu trots hosta och snuva och andnöd. Kanske inte så smart men den som stupar på sin post vinner eller hur?! Dessutom är det säkert många som tackar mig när jag gör det..och särskilt de som jag smittat ner. Sjuknärvaro,,,,,,,joråå.
Snart är det påsk och om vi lyckas övervinna FÖRKYLNINGEN så blir det skidåkning och sol. GLAD PÅSK !!
Bara det går bra !!
Då undrar jag naturligtvis -Jaha, vad händer annars?????????
Som mamma till två barn med kroniska sjukdomar och mer eller mindre dramatiska intåg i världen är det en replik jag aldrig använder. För vad menar man egentligen då. Vad händer om barnet inte är friskt? Byter man, ändrar sig , bryter ihop, biter ihop............ De två sist nämnda vet jag att man gör i omgångar och i olika omfattning. För det mesta är det ju bara att bita ihop för man har inget val och man älskar sina barn lika mycket som om de vore friska.......kanske till och med mer, vad vet jag? Om något ska sägas så säger jag - bara allt går bra! För det kan man lägga in mycket i beroende på vilken situation men befinner sig i.
Träffade två höggravida kvinnor i kväll på svågerns 50 års fest och jag tror att jag äntligen är botad. Det enda jag kände var GUD va skönt att jag gjort bort allt det där. Inte ett endaste styng av längtan kändes i min kropp. Jag har passerat en tid i livet och gått vidare mot nästa..........vilken det är vet jag inte riktigt men tonårstiden lär kommer med stormsteg och tweenisen blir tonnis ungefär samtidigt som dottern blir tweenis.....SÅ jag har förmodligen det jag gör några år framöver.................
Jag bara undrar.........
vad hände med mörka januari och var tog februari vägen. Den hann knappt börja så var den slut........och nu är det MARS.........snart är det faktiskt sommar. När ska jag hinna vara med???? Kan någon stoppa detta så att jag hinner njuta av livet..........dessutom fyller min svåger 50 år i morgon....:VA !!! GUBBE !!! Hur kan det vara möjligt ? Själv har jag bara 12 år kvar till 50 men med den här farten kan det lika gärna vara imorgon............
Lättlurad
Det är fantastiskt hur himla lättlurad jag är. Stod vid tidningsstället på Ica idag och upptäckte att det nya numret av Mama kommit ut. Omslaget såg så himla blankt och lockande ut, lite glammigt i vardagen. Så vips var jag 42 :- fattigare. Väl hemma kom samma känsla över mig igen...........varför köpte jag den här????? När jag bläddrat ut den så kommer en märklig tomhet över mig. Saknaden av de 42 kronorna samt en känsla av att jag borde vara en bättre mamma, baka fler bullar, bli chef, träna mer och köpa dyrare kläder kort sagt bli ännu bättre. Den här gången var det dock ett reportage som fick mig att gråta.........alltid bra att rensa tårkanalerna. En gripande historia om en nu 30 årig kvinna som blev änka 2002 då hennes sambo (ickerökande) fick lungcancer och dog. Trebarnsmamma dessutom.......många tårar blev det. Ett annat reportage om hur det är att ha en tweenie hemma kändes lite lugnande iallafall.........för en sån har jag hemma. En nioåring som ibland är hur gullig som helst och som i nästa ögonblick kan betee sig som om han plötsligt blivit 14 år.........typ. Tycker att en mamma fångade det rätt bra......."om detta är en försmak av tonåren så måste jag nog få heroin för att stå ut". Nu ligger jag nog inte åt det hållet men säker kan man aldrig vara förrän man är där...........
Är iallafall stolt att jag varit och åkt skridskor med mina barn ikväll. Trots att jag inte kan stanna och fötterna värker så kämpade jag tappert mot hockeyspelande sonen..........för jag är inte som Foppa och ger upp.......dessutom skulle jag aldrig missa en sån sak som arbetstillstånd. Länge leva hockeyn !!!!!!!!!!
